Vilka fuskare ska jagas?

Politiker och medier bedriver klappjakt på dem som fuskar med assistansbidrag. Är målet att minska fusket? Eller är fokus på fusk ett sätt att bana väg för nedskärningar? Det undrar FUB:s förbundsordförande Harald Strand i Unik nr 6, det sista numret 2018:

Medierna fokuserar just nu på missbruk av assistansersättningen och av färdtjänsten. Trots att det är ett fåtal som fuskar blir samhällets svar en kollektiv bestraffning så att alla med dessa insatser drabbas. Här kan man fundera på om inte granskningar av fusk i utvalda system är styrda av intressepolitisk vilja att begränsa just dessa system. Varför görs inte samma kontroll av alla system för avdrag och bidrag?

I Sverige är vår självbild att vi inte fuskar utan är laglydiga. Kanske var det så för länge sedan? Sanningen är att även vi svenskar fuskar för egen vinning när vi kan. Moraliskt tycker vi att detta fusk är mindre allvarligt än ren stöld, även om beloppen är storleksmässigt lika.

Det fuskas med ett par procent i alla bidrags- och avdragssystem. Det gör att skattefusket blir klart störst i pengar. Det är inte de som har störst behov som fuskar mest, utan fusket görs i alla samhällsklasser. Vi har ju ett nytt bevingat ord från en av våra företagsledare och mångmiljonärer: ”Vad f… får jag för mina skattepengar?” Det var en tydlig signal till politiker att ytterligare jobbskatteavdrag och skatteminskningar för företag måste till. Men för att få råd till detta måste andra utgifter i välfärdssystemet försämras.

Tyvärr är vår rapport ”Fångad i fattigdom” inte på politikers topplista. De ställer gärna våra medlemmars behov mot andra som också har behov. Till exempel mot fattigpensionärer.

Vi har ju redan några gånger under de senaste årtionden infört nya avdragssystem som en följ av debatter. I mitten av 1990-talet infördes rot och år 2007 infördes rut. Ursprungligen var det för att minska svartjobben, men de blev senare mer stimulanspaket för att gynna ombyggnad och hushållsnära tjänster. De som tjänat mest på dessa system är utan tvekan de som har höga inkomster! Tjänsterna behöver inte utföras av svenskar och inte i Sverige enbart. Man kan fundera på om det inte bara blivit extra skattesänkningar för vissa grupper. Störst skattesänkning står de så kallade jobbskatteavdragen för. De gynnar personer med hög inkomst som kan köpa tjänster billigare. Men de missgynnar alla som inte kan få ett välbetalt jobb – och det gäller många av våra medlemmar.

När det gäller assistansersättningen florerar siffror om fusk upp till 19 procent i debatter, vilket har medfört en tvärbroms i assistansersättningen. Den kvarstår även om våra politiker muntligen tog tillbaka sina besparingskrav i slutet av valrörelsen. Effekten av dessa löften har vi inte sett ännu. LSS-utredningen lever ju fortfarande med att beloppets storlek vid beslutet i september 2018 inte får öka. Det vill säga, efter de redan genomförda besparingarna.

När det gäller färdtjänsten i Stockholm, infördes ett tak på antal resor för samtliga färdtjänstberättigade. ”Det var ju inte så farligt då det bara berör ett fåtal.”

Lyssna på den kommentaren och fundera på varför man då inte bara gick på dessa ”fåtal”? Konsekvensen kan bli att
13 000 personer måste överklaga nya beslut i Förvaltningsdomstolen (DN 2108-11-05). En domstol som inte verkar veta hur de ska döma vilket märks tydligt i de första domar som kommit och som har helt olika domskäl.

Alla företag försöker minska sin skatt, inte bara de stora assistansbolagen. Men hur ofta jagar samhället till exempel storbankens kunder?

Jag tror att vi alla har anledning att rannsaka vår etik och moral! Inte minst medier och politiker. Kan de
verkligen för sig själva försvara sina prioriteringar?

Harald Strand
ordförande Riksförbundet FUB
mejl: harald.strand@fub.se

Senast uppdaterad:
måndag 9 december 2019
Nyhet från www.fub.se
Nyhet från www.fub.se
Nyhet från www.fub.se
hehejNyhet från www.fub.se