När man har en anhörig som inte klarar sig själv och som man måste ägna mycket tid kan det bli väldigt tungt. Men det finns hjälp att få, bara ett telefonsamtal bort.

Christer Ohlson och Elisabeth Assi är föräldrar till en multisjuk son som bor på ett serviceboende på Lidingö och får LSS-insatser varje dag. Ändå är Christer och Elisabeth ständigt jour. Häromdagen blev det strömavbrott på kvällen och deras son fick panik när det blev mörkt i lägenheten. Ingen personal fanns i närheten så han ringde sina föräldrar. Christer var ute på landet, men Elisabeth åkte genast iväg. Efter en och en halv timme var sonen lugnare och hon kunde åka hem, klockan var då halv elva.
– Vi har ständig bakjour, säger Christer. Det tär på oss. Som nu med strömavbrottet, när sonen får panik får man ju själv hjärtat i halsgropen. Jag har fått sömnsvårigheter. Men anhörigstödet har erbjudit kurser i mindfulness och andningstekniker så att jag lärt mig tackla det.
Anhörigstödet har erbjudit både Elisabeth och Christer massage för att slappna av.
– Ja, den var bra, säger Elisabeth. Först var jag skeptisk till anhörigstödet, jag tänkte: ”Varför lägga pengar på oss i stället för boendestödet som hjälper vår son?” Men vi har faktiskt fått väldigt bra stöd. Det är som en livlina när det är riktigt jobbigt, någon som har kunskap och som bryr sig. Att ha någon att prata med som förstår.
Har ni deltagit i anhöriggrupper?
– Ja, säger Elisabeth, men här på Lidingö är det inte så många föräldrar som har samma problematik som vi, många är anhöriga till äldre i anhöriggrupperna och då pratar de gärna om sådant som inte riktigt rör oss. Vi fick träffa en jurist som redde ut saker, det var bra.
Christer och Elisabeth har kämpat i många år, men de ser hur situationen gradvis har försämrats med knappare resurser.
– Förut hade personalen tid för det sociala när de besökte vår son, i dag har de bara tid för det praktiska, säger Christer. Det har blivit en ”hemtjänstifiering” av servicen, väldigt schemalagd. Vi har mycket fin kontakt med personalen, den är så fantastisk, de vill gärna hjälpa, men de hinner inte.
Om ni fick önska någon förbättring från anhörigstödjarna?
Att man hade någon att ringa akut och bolla med om något inträffar, även fall det inte är på kontorstid, säger Christer.
Jag skulle önska att den information som anhörigstödjarna får ta del av om saker som fungerar bra och sånt som inte fungerar tas vidare till omsorgsenheten, säger Elisabeth. Det är ju en jätteresurs om den togs tillvara. Men det görs inte av sekretessskäl.