Stort intresse för daglig verksamhet på LSS-dag i Umeå
FUB:s tredje LSS-dag hölls i Umeå den 2 september.
Deltagarna delades in i grupper som diskuterade olika LSS-insatser. Flera ville prata om daglig verksamhet.
Vi hörde också många berättelser från Klippans medlemmar om kontaktperson och ledsagning. En kvinna som blev av med både kontaktperson och ledsagning efter att hon flyttat till gruppbostad. Personal på gruppbostaden och den dagliga verksamheten ska göra saker med henne, fick hon veta.
– Det stämmer inte! Ingen i personalen vill gå och simma med mig. De säger att de kan lämna mig och hämta mig – men ingen vill simma MED mig. Och då är det inge roligt!, säger kvinnan.
En annan kvinna blev av med sin kontaktperson när hon hade flyttat till servicebostad. Hon säger så här:
– Personalen har inte tid. Det känns väldigt otryggt att gå på bio eller dans själv. Jag gör mycket mindre nu.
Klicka på Läs mer för fler berättelser.
Några av deltagarna i Klippan-gruppen på FUB:s LSS-dag i Umeå 2 september 2017
Fler bilder från FUB:s LSS-dag i Umeå finns på FUB:s Facebooksida – klicka här!
Under 2017 bjuder FUB och Klippan in till LSS-dagar på fem orter. Nästa LSS-dag är i Östersund. Anmälan senast 28 september! Mer info: www.fub.se/LSS-dag-i-Östersund
Den 25 november är LSS-dagen i Malmö.
Abbas Haghjo från FUB Västerbotten på FUB:s LSS-dag i Umeå 2 september 2017.
Förbundsordförande Thomas Jansson berättar om arbetet i LSS-utredningens referensgrupp. Bredvid honom står Judith Timoney som arbetar med LSS-frågor både på Riksförbundet FUB och Funktionsrätt Sverige (tidigare Handikappförbunden).
Läs mer
Workshops vid LSS-dagen i Umeå 2 september 2017:
De erfarenheter som förmedlades vid workshopsen under LSS-dagen i Umeå, överensstämde på många sätt med de som vi fick höra vid vårens LSS-dagar i Stockholm och Skövde. Slående var Klippan medlemmarnas berättelser om indragen ledsagning och kontaktperson, när de hade flyttat till bostad enligt LSS. En kvinna som blev av med både kontaktperson och ledsagning något år efter flytt till gruppbostad, fick förklaringen att behovet tillgodosågs genom personal på gruppbostaden och den dagliga verksamheten. ”Det stämmer inte! Ingen i personalen vill gå och simma med mig. De säger att de kan lämna mig och hämta mig – men ingen vill simma MED mig. Och då är det inge roligt!”, säger kvinnan.
En annan kvinna blev av med sin kontaktperson när hon hade flyttat till servicebostad. Hon säger så här: ”Personalen har inte tid. Det känns väldigt otryggt att gå på bio eller dans själv. Jag gör mycket mindre nu.”
En mamma berättar att LSS-handläggaren ifrågasatte att en person med Downs syndrom verkligen kunde ha en längtan att åka utomlands… Vi kan konstatera att många som möter vår målgrupp saknar kompetens, inte minst vad gäller bemötande. Detta sätter djupa spår hos dem som drabbas.
Ett 15-tal anhöriga/gode män från olika Norrlandskommuner deltog i en workshop om daglig verksamhet.
Ett par kommuner håller på att centralisera den dagliga verksamheten. I en större kommun var planen att samtliga dagliga verksamheter skulle inrymmas i ett hus. Efter kritik från bland annat lokala FUB blir det två hus. I ett av husen planeras både äldreomsorg, barnomsorg och daglig verksamhet = en omsorgscontainer. I en annan kommun fanns tidigare 18 mindre dagliga verksamheter. Nu vill kommunen flytta ihop alla grupper i två hus. Kommunens motivering är att ”kvaliteten i verksamheterna ska säkerställas”. Personalens arbetsuppgifter under dagen ska schemaläggas i detalj – tanken är också att personalen ska flyttas runt och jobba med många olika arbetstagare under dagen. Härigenom åsidosätts LSS honnörsord kontinuitet samt ”den lilla gruppens princip”, som tar hänsyn till att flertalet personer med utvecklingsstörning har svårt att relatera till många olika människor.
Apropå innehållet i daglig verksamhet, sa en socialchef till den anhöriga: ”Du kan inte räkna med att det ska vara lika stimulerande i daglig verksamhet som i skolan.”
Det framkom även att en stor Norrlandskommun har långt gångna planer på att skapa ett s.k. rörligt team, som ska åka runt på gruppbostäder och servicebostäder nattetid. På så sätt tänker man sig kunna spara in på nattpersonal på boendena. Samma kommun ska även testa kameraövervakning i gruppbostäder under natten. Detta är exempel på allvarlig kunskapsbrist och/eller att kommunens ekonomer fått styra; omvårdnad och tillgång till fast personal ska finnas dygnet runt för personer som bor i bostad, enligt LSS. Kommunen har ett solklart SoL-tänk; nattpatruller är vanligt förekommande inom äldreomsorgen och kameraövervakning kan vara ett alternativ för äldre som bor ensamma. Men dessa äldre personer har själva förmågan att ta ställning till om de tycker att övervakningen är integritetskränkande eller trygghetsskapande.
I en workshop diskuterades anhörigstöd. Äktenskap där paret har barn med funktionsnedsättning riskerar att gå i kras. En förälder hade varit på familjevecka för barn med ovanliga diagnoser på Ågrenska stiftelsen i Göteborg. Av 14-15 medverkande familjer höll bara två – tre föräldrar fortfarande ihop.
En tonåring hade tidigare assistansersättning, men för några år sedan drogs alla timmar in. De överklagade till Förvaltningsrätten, men förlorade där. Nu har familjen endast 16 timmar avlösarservice i veckan. Morföräldrarna har velat avlasta familjen. Men när föräldrarna ansökte om riksfärdtjänst för att dottern skulle kunna åka till sina morföräldrar, som bor 12 mil bort, fick de avslag med motiveringen att hon kunde åka buss. ”Kan hon åka taxi så kan hon åka buss”. Problemet är bara att dottern sitter i rullstol.
De anhöriga efterlyser bättre kvalitet i insatserna som riktar sig till barnfamiljer. Personalomsättningen ett stort problem. Inte olika personer hela tiden som avlösare. Det är bara stressande. Detsamma gäller fritids (korttidstillsynen) och korttids.
Detta var en del av allt som berättades i grupperna, sammanställt av FUB:s LSS-samordnare Eva Borgström.