Vaccination av covid-19, samtycke och god man – vad gäller?

Covid-19 är en allmänfarlig och samhällsfarlig sjukdom enligt smittskyddslagen och det är därför angeläget att alla kan erbjudas och ges vaccination mot sjukdomen. Åtgärden får anses jämställd med en akut åtgärd för att avvärja ett allvarligt hot mot livet och hälsan.

Hälso- och sjukvård får aldrig ges utan en persons samtycke. Vaccination mot covid-19 är en medicinsk åtgärd som faller inom hälso- och sjukvård. Det finns inget lagligt stöd för att tvångsvaccinera personer och ett stort antal individer saknar beslutsförmåga och hur man ska skydda dessa personer, om man inte kan få ett samtycke, är viktigt att veta.

Personer som är beslutsoförmögna innefattar personer som har väldigt stora kommunikationssvårigheter.  Det kan handla om dementa eller personer med flerfunktionsnedsättning som har mycket begränsad förmåga att förstå information och, trots alternativ kommunikation, ge ett informerat samtycke. Ett alternativ som då stöds av praxis är att använda så kallat hypotetiskt samtycke det vill säga att man tror sig veta vad en person skulle ha samtyckt till om denne kunde ha haft förmåga att ta till sig information och ge ett informerat samtycke. För en person i en LSS-bostad så innebär till exempel att bli vaccinerad att man får möjlighet att slippa isolering och återigen kunna delta i aktiviteter. Detta talar för en vaccinering, i synnerhet om isoleringen har påverkat personen hälsomässigt negativt.

En person är inte beslutsoförmögen om denne kan ta till sig information på ett tillgängligt sätt med till exempel alternativ kommunikation så att hen förstår på sin nivå och kan, så att säga, ge ett informerat samtycke till att till exempel vaccineras. Men, även i dessa fall finns det gränsdragningar som är svåra och information kring vad som gäller beslutsoförmögna personer är därför också viktigt att ta till sig för att man ska se skillnaden.

Men, oavsett om man är beslutsoförmögen eller inte, så måste alltid någon form av samtycke ges och det framgår av 3 kap. Patientlagen som reglerar enskilda möten där samtycke är viktigt. Hälso- och sjukvårdslagen ställer även krav på att erbjuda god hälso- och sjukvård vilket innefattar möjligheten till vaccinering mot covid-19.

När det gäller delegering av medicinska arbetsuppgifter, som till exempel vaccinering är det den enskilde läkaren eller sjuksköterskan som delegerar – ingen annan. Det är bara läkare eller sjuksköterska som även äger rätt att själva besluta om den enskilde som ska få vaccination kan eller inte kan ge samtycke till detta. Den gode mannen har aldrig behörighet att besluta i dessa frågor.

Sammanfattningsvis så har kommunen en skyldighet att ge god hälso- och sjukvård till personer i LSS-bostäder, det krävs ett noga utrett samtycke från en individ, det går alltid att kommunicera på något sätt med en individ oavsett om man är beslutsoförmögen eller inte och det är bara hälso- och sjukvårdspersonal som kan delegera om vaccination ska ges eller inte – aldrig en god man.

Den gode mannens uppgift inom ramen för sitt uppdrag sörja person innebär en skyldighet att se till att den enskilde får den vård som han eller hon behöver – aldrig omöjliggöra denna. Det innebär inte att den gode mannen ska utföra den faktiska omsorgen utan vidta åtgärder så att den enskilde får den vård och omsorg som behövs. Den gode mannens personliga åsikter om vaccination får aldrig styra ett beslut om dennes huvudman ska bli vaccinerad eller inte mot covid-19.

Länk till ”Frågor och svar kring vaccinering mot covid-19” på webbplatsen för Sveriges Kommuner och Regioner – Klicka här! 

Länk till Socialstyrelsens handbok ”Bostad med särskild service för vuxna enligt LSS” – Klicka här! 

 

Senast uppdaterad:
torsdag 25 mars 2021
Nyhet från www.fub.se
Nyhet från www.fub.se
hehejNyhet från www.fub.se
Nyhet från www.fub.se