Hoppa till innehåll

Avgifter för medicinutdelning m.m.

Du som bor i bostad med särskild service enligt LSS kan ibland behöva  hjälp med att ta en medicin.

Personalen kanske behöver hjälpa till med att ta fram medicinen.

Eller att se till att det blir rätt dos.

Eller hjälpa till med att föra medicinen till munnen.

Ibland kan man behöva hjälp med en insulinspruta eller något liknande.

Sådan hjälp ingår i den omvårdnad man har rätt till enligt LSS.

Omvårdnaden får inte kommunen eller landstinget ta betalt för.

Det kallas för egenvård, alltså vård man kan göra på sig själv.

Om man på grund av sin funktionsnedsättning behöver hjälp är det ändå egenvård.

Det är den läkare som skriver ut medicinen som ska tala om ifall det är egenvård eller inte.

När det gäller andra saker än medicin kan även en legitimerad sjuksköterska bedöma om det är egenvård.

Men du kan alltid kontakta din läkare också.

Ibland tar kommunen eller landstinget ut en avgift för detta, fast det är egenvård.

Det får de inte.

Då kan du överklaga avgiften.

FUB:s rättsombud kan hjälpa dig med överklagandet.

Läs mer

Sedan den 1 januari 2023 finns det en lag om egenvård som bl.a. anger att när egenvård utförs så gäller inte hälso-och sjukvårdslagen. Lagen om egenvård anger också att det är hälso- och sjukvårdspersonal som gör bedömningen om en åtgärd är egenvård eller inte. Bedömningen blir avgörande för kommunens rätt att ta ut en avgift, sjukvård får avgiftsbeläggas men egenvård får det inte. Medicinutdelning faller i de allra flesta fall inom egenvård, d.v.s. den enskilde kan utföra vården själv eller hade kunnat utföra vården själv om hen inte haft sin funktionsnedsättning. Om kommunen fortsätter ta ut avgifterna trots tillsägelse bör de överklagas. Man överklagar då helt enkelt den räkning man får av kommunen till förvaltningsrätten och hänvisar till att det rör sig om egenvård. Det är viktigt att behandlande läkare har gjort en bedömning om det rör sig om egenvård eller inte. Låt inte MAS:en eller någon annan göra den bedömningen.