Många personer med flerfunktionsnedsättningar har en grav utvecklingsstörning. En vanlig orsak är svår hjärnskada, t.ex. en CP-skada, som uppstått under fostertiden i samband med eller strax efter förlossningen. Hjärnskadan påverkar ofta också andra funktioner, som motorik, syn och hörsel, och ger funktionshinder av olika svårighetsgrad. De olika funktionsnedsättningarna påverkar i sin tur varandra och ger en unik kombination. Varje individ har alltså ett unikt funktionshinder.

Synnedsättning

Mer än en tredjedel av dem som har en grav utvecklingsstörning har en synnedsättning som gör det svårare att överblicka, upptäcka och förstå vad som händer. Även om synnedsättningen inte är så allvarlig blir effekten svår eftersom de är så beroende av sinnesintryck för att kunna förstå sin omvärld och kommunicera.

Hörselnedsättning

Ungefär en fjärdedel av alla personer som har en utvecklingsstörning har en hörselnedsättning. För personer med grav utvecklingsstörning är risken stor att en hörselnedsättning inte upptäcks. Hörseln är ett mycket viktigt informationssinne, speciellt för de som har en starkt nedsatt syn och svåra rörelsehinder.

Dövblindhet Att samtidigt ha en så allvarlig synnedsättning och hörselnedsättning att man måste använda andra sinnen som huvudsaklig informationskälla kallas dövblindhet. Konsekvenserna blir stora för framför allt kommunikationen med andra.

Rörelsehinder

Cerebral pares (CP) är en vanlig orsak till rörelsehinder. Ungefär 20 procent av personerna som har en grav utvecklingsstörning har en CP-skada. CP är en samlingsbeteckning för många olika tillstånd, som alla beror på hjärnskador som drabbat olika motoriska områden och banor i hjärnan. Hjärnskadorna har uppstått under fostertiden, under eller efter förlossningen eller före två-tre års ålder. En vanlig orsak är syrebrist i kombination med en blödning i hjärnan. Rörelsehindren kan vara olika svåra beroende på vilka områden och hur stor del av hjärnan som skadats.

Risk för att under- och överskatta

Personer som har en grav utvecklingsstörning, i kombination med flera andra omfattande funktionsnedsättningar, har svårt att ta in information, visa för andra vad de vill och hur de uppfattar verkligheten. Det gör det också svårare för andra att bedöma deras förmåga. Det finns en risk att både under- och överskatta personer som har flera omfattande funktionsnedsättningar, vilket är allvarligt om det leder till ett felaktigt bemötande. Därför är det viktigt att vara försiktig i sin bedömning och i stället försöka underlätta för personen att kunna uttrycka sin begåvning.

Förutom funktionsnedsättningar spelar även medicinering, hälsa och temperament och, inte minst, den nära omgivningen stor roll för hur personen med flerfunktionsnedsättningar kan utnyttja och utnyttjar sin förmåga.

Kommunikation

Den omgivande miljön spelar stor roll för hur kommunikationen fungerar för en person med grav utvecklingsstörning. Han/hon kommunicerar vanligtvis olika bra tillsammans med olika personer och i olika miljöer. När man vill påverka personens kommunikationsförmåga är det ofta mycket bra att börja med att förändra miljön och sitt eget bemötande. Även små förändringar kan ge mycket positiva resultat.

När man ger information på ett sätt som personen förstår skapas trygghet. Det är viktigt att använda ett språk som personen med grav utvecklingsstörning förstår. Vilken uttrycksform man använder beror på budskapet, vad som fungerar bäst för tillfället, vilka erfarenheter man har och vad man tror att mottagaren uppfattar och förstår. En rolig aktivitet som båda parter uppskattar och där det då och då går att föra in lite nytt innehåll kan fungera som en viktig ”mötesplats” som stimulerar kommunikationen. (Hänvisa till avsnitt om Alternativ och Kompletterande kommunikation, AKK – Skriv om/utveckla något mer - se Kommunikativ omvårdnad av Boel Heister Trygg!)