Tjugo procent

http://www.skinfaxe.se/ffo/kepe/koe01.htm

Den goda bostaden   http://www.skinfaxe.se/ebok/dgg.pdf

Daglig verksamhet   http://www.skinfaxe.se/ebok/stafett.pdf

Skinfaxes hemsida  http://www.skinfaxe.se/

Participation  http://www.skinfaxe.se/ebok/dublin.pdf

Citat;  I Stockholms län reagerade Lidingö kommun mot detta förhållande och man begärde av landstingets omsorgsverksamhet att man skulle få ta ansvar för de dagliga verksamheterna för personer som hörde hemma i kommunen. Detta kom till stånd och jag fick till uppgift att dokumentera projektet (Ericsson & Nilsson 1991). 1985 började projektet med 8 personer. Eftersom en lokal redan hade skaffats i ett servicehus påbörjades verksamheten där. Men i kommunen såg man det inte som självklart att bygga ett dagcenter. Man hade ju tillgång till mängder av platser och miljöer, med verksamheter och personal. Det blev därför naturligt att utnyttja dessa istället för att bygga ett dagcenter. Detta ledde till att den expansion som ägde rum under de tre år som verksamheten följdes kom att äga rum i samarbete med näringsliv och lokal samhällsservice. De miljöer man använde sig av spreds till olika platser i kommunen. Den modell som formulerades för att fånga upp denna situation använde sig inte längre av tanken om ett dagcenter. Istället fokuserades verksamhetsgruppen. Denna karaktäriserades av personerna som ingick i gruppen, dess personalstöd, av den plats eller miljö på orten där gruppen fanns samt av de verksamheter som gruppen ägnade sig åt. Dessa aspekter måste få en utformning som får sin prägel av de behov som finns hos personerna i gruppen. En konsekvens av detta är att många verksamhetsgrupper kommer
att skapas och när de präglas av behov i en grupp kommer de att sins emellan bli mycket olika, eftersom personer med begåvningshandikapp i en kommun varierar starkt med avseende på behov. Den omsorgsform i en kommun som svarar för daglig verksamhet kommer således att bestå av en serie verksamhetsgrupper.