Självbestämmandet – själva poängen med LSS
Självbestämmande och delaktighet är målet med LSS, lagen om stöd och service.
Utan självbestämmande blir delaktigheten inte mycket värd.
Utan självbestämmande är inte LSS något annat än en beskrivning av ett antal tjänster och institutioner.
Det är valfriheten och självbestämmandet som är det unika i vår lagstiftning.
Att det skulle ta tid att förändra attityder var vi beredda på.
Men just nu drivs utvecklingen tillbaka när det gäller själva kärnan i målsättningen – självbestämmandet.
Och de som driver på är de som har något att vinna på vår maktlöshet. Nämligen de som är ansvariga för att se till att vi får det stöd vi behöver, men som också är tvungna att betala en stor del av kostnaderna – kommunerna.
Rätten till självbestämmande är så central en rättighet kan bli, och nu är den allvarligt hotad.
När du får ett beslut du inte är nöjd med måste du överklaga! Det är vårt råd till våra medlemmar!
Läs mer
Självbestämmandet – själva poängen med LSS
Självbestämmande och delaktighet är den svenska handikappolitikens övergripande målsättning. Men utan självbestämmande blir delaktigheten inte mycket värd. Och utan självbestämmande är inte LSS något annat än en beskrivning av ett antal tjänster och institutioner.
Det är valfriheten och självbestämmandet som är det unika i vår lagstiftning. Det var själva orsaken till att LSS infördes för 20 år sedan. De flesta LSS-insatserna fanns redan innan, med den begränsningen att någon annan bestämde vilken insats som var lämplig för dig, när, var, hur och på vilket sätt. Men i och med LSS sattes makten i handen på den enskilde och hans eller hennes nätverk och familj. Det var liksom själva poängen.
Att det var utmanande visste vi alla som var med då. Att de experter som dittills haft all makt skulle protestera var ingen överraskning. Att det skulle ta tid att förändra attityder, som den att personer med omfattande funktionsnedsättningar skulle vara samhällets egendom, var vi beredda på.
Pendeln har slagit fram och tillbaka flera gånger sedan dess. Vi har under åren sett hur assistansen ifrågasätts, vi har hört önskemål om återgång till de ”goda institutionerna” och mycket annat. Men just nu drivs utvecklingen tillbaka när det gäller själva kärnan i målsättningen – självbestämmandet.
Och de som driver på är de som har något att vinna på vår maktlöshet. Nämligen de som är ansvariga för att se till att vi får det stöd vi behöver, men som också är tvungna att betala en stor del av kostnaderna – kommunerna. Om vi någonsin haft en barnatro på det goda samhället som kommer att göra allting bra så är den definitivt borta nu.
Rätten till självbestämmande är så central en rättighet kan bli, och nu är den allvarligt hotad. Utan en lojal person som kan hjälpa till att tolka ens vilja blir våra medlemmar åter objekt i andras liv. För den som inte får bestämma i sitt eget liv blir frågor om tillgänglighet och meningsfull daglig verksamhet bara fernissa på ytan.
När du får ett beslut du inte är nöjd med måste du överklaga! Det är vårt råd till våra medlemmar!