Kan vi lita på våra myndigheter? 

– Misstänkt brott mot sekretessen inom Försäkringskassan skapar oro

Efter avslöjandet att flera medarbetare på Försäkringskassan misstänks för medhjälp till bedrägeri med assistansersättningen känner vi stor oro inom FUB.

Bedrägeri med assistansersättningen har redan tidigare avslöjats, men då utgående från assistansbolag, enskilda personer och kriminella kretsar. 
För alla som har behov av assistans, deras familjer och andra närstående, är det närmast chockerande att myndigheten som alla är ytterst beroende av, tillsätter en internutredning för att utreda brott mot sekretessen. Det visar med all tydlighet än en gång att kriminella krafter verkar inom assistansen.

Hur ska vi agera när vi inte kan lita på våra myndigheter? Att sekretessbelagd information om enskilda personer, inom en redan väldigt utsatt grupp, kan komma i orätta händer är helt oacceptabelt.

Redan idag har vi svårt att tala med Försäkringskassan om våra barns och närståendes liv och problem. Hur ska vi fortsättningsvis våga lämna ut information, utan att vara rädda för att det riskerar att vara till nackdel eller försämra för dem? Ska vi inte våga lämna ut den information som krävs för att få det stöd som våra nära har rätt till, utan att riskera att den kommer i orätta händer? Detta är på alla sätt skrämmande.

Efter avslöjandet är förtroendet för Försäkringskassan i det närmaste kört i botten. Även om generaldirektör Ann-Marie Begler försäkrar att myndigheten nu tar krafttag för att förhindra bedrägerier, är själva fenomenet att det faktiskt sker oegentligheter inom myndigheten förskräckande. 
Det har ju redan tidigare varit ett känt faktum att det tyvärr finns kriminella krafter som även verkar inom assistansen. Därför är det obegripligt att Försäkringskassan först nu sjösätter de punkter som generaldirektören redovisar på DN:n debatt: intensifiera de interna kontrollerna, utöka resurserna för internutredarna, begränsa tillgången till information i de egna systemen, behörighet för medarbetare, samt stramat åt vilken typ av information som finns i systemen.

Hur myndigheten ska kunna återfå förtroendet från de som är helt beroende av Försäkringskassan för sin livskvalitet är just nu ett stort frågetecken. Ett tungt ansvar vilar även på tillsynsmyndigheten IVO (Inspektionen för vård och omsorg). 
Och tyvärr infinner sig också frågan om hur det ser ut på andra myndigheter och även inom kommunerna. Hur säkra kan vi vara på att den information vi lämnar ut, som är ett krav för att få lagstadgade rättigheter, faktiskt stannar där och inte får fötter och hamnar i orätta händer och/eller i kriminella verksamheter?

Självfallet måste vi kunna lita på våra myndigheter – vad är annars alternativet?

Thomas Jansson, förbundsordförande FUB