


Mycket att lära om åldrande
”Vi blir också äldre – livsvillkor för personer med utvecklingsstörning” den 18 november 2015 var den fjärde konferensen om livsvillkor för personer med utvecklingsstörning som åldras, för alla som är intresserade av stöd till personer med utvecklingsstörning som åldras.
Se bilder på FUB:s Facebooksida och klicka på Läs mer för att läsa en del av vad föreläsarna sa.
Bilden: Moderator Susanne Rolfner Suvanto (till höger) samtalar i en paus med Ingela Månsson från FUB:s åldrandekommitté.
Föreläsarnas presentationer finns på Åldrande på FUB:s webbplats.
Läs mer
Conny Bergqvist, Klippan-rådgivare på FUB, inledde dagen. Han berättade om sin livsresa.
– Jag ber varje kväll att jag ska få jobba kvar på FUB efter att jag fyllt 67 år – ofta är jobbet det enda stället där man får gemenskap. Arbetskamraterna är de enda vänner jag har. Många av mina kompisar har inte någon familj eftersom man fick växa upp på en institution. Det är mycket bättre idag, när man växer upp hos sina föräldrar.
Moderator för dagen var Susanne Rolfner Suvanto. Hon såg många lärospår i Connys föredrag som hon uppmanade lyssnarna att ha med under dagen.
– Till exempel det Conny nämnde om personalens rädsla för att prata om döden – åldrande och
döden är något vi alla behöver tänka på.
Nästa talare pratade just om hur man talar om döden med personer med utvecklingsstörning. Det var Stina Knutsson, vårdlärare på Lärgården.
– Sorgen tar sig olika uttryck – i kroppen, i känslor och i beteenden. Det är viktigt att se! Det finns inget rätt eller fel för hur man ”får” sörja. Personer med utvecklingsstörning har ofta större sårbarhet för sorg. Till exempel för att man kanske inte har lika stort nätverk kring sig. Och livet har ofta präglats av förluster, som vi hörde Conny berätta om.
Stina Knutsson gav några viktiga råd för hur vi kan hjälpa den som sörjer, exempelvis att tillåta ältandet, och flera praktiska tips för hur man kan förbereda sorgen. Se gärna avdelningen om Åldrande på FUB:s webbplats där föreläsarnas presentationer finns.
Britten Askestad, sjuksköterska och utvecklingsledare på Äldrecentrum, talade om hur den som är döende ska tas om hand. Britten Askestad berättade om en uppföljning av palliativ vård vid dödsfall som inte sker
plötsligt, i ASIH (Avancerad Sjukvård I Hemmet) respektive på sjukhus. Tyvärr lyckas inte sjukhusen så bra, men det är ju dit många kommer. Många gånger kan utbildning av bostadspersonal göra att fler får dö hemma i lugn och ro.
Moderator Susanne Rolfner Suvanto samtalade med Britten hur en person kan få hjälp att formulera sina önskemål kring sin egen död och myntade sedan begreppet ”barnmorskor i döendet” apropå att vi behöver god omsorg både i början och i slutet av livet.
FUB:s åldrandekommitté representerades av Mia Wengelin, Ingela Månsson och Kia Mundebo.
Kia Mundebo har samlat ihop mycket material som ska bli en praktisk och handfast bok om döden.
ÅDU-projektet: Svenskt Demenscentrum med FUB som medsökande har beviljats ett projekt som ska
skapa webbaserade utbildningar om utvecklingsstörning, åldrande och demens både för personer med utvecklingsstörning själva och för anhöriga och personal.
– Vi vill gärna få in era synpunkter och ni kan skicka dem till Svenskt Demenscentum. Om två år räknar vi med att utbildnigen finns på webben. Vi planerar för en femte konferens om åldrande nästa år – samma vecka, samma dag år efter år, hoppas vi blir en tradition.
Margareta Lunde-Martinson, som blev årets smärtsjuksköterska 2011 berättade att för att upptäcka smärta ska vi kunna se det avvikande beteendet i det ibland redan avvikande beteendet och förklara och dokumentera för vården. Några nyckelord: Kunskap, lyssna, veta det normala, samarbeta, annorlunda smärtkommunikation, engagemang, smärtskattningsmallar.
Alla har rätt till vård på lika villkor, sa Christina Karlsen och Josefin Wikner som arbetar med Tidiga Tecken i Kungsbacka kommun. Med materialet Tidiga Tecken blir det lättare att se förändringar i en persons funktioner och hälsa: www.tidigatecken.se
– När vi pratat om delaktighet har det ofta handlat om vuxenlivet, om rätten till eget boende och arbete, personlig utveckling, självbestämmande och självständighet. Men även i äldrelivet ska personer med utvecklingsstörning ha delaktighet, sa Ida Kåhlin, filosofie doktor, leg. arbetsterapeut, Linköpings universitet.
Ida Kåhlins avhandling ”Delaktighet (även) på äldre dar” finns på FUB:s webbplats om åldrande, www.fub.se/åldrande under rubriken Forskning i vänstermenyn. Det finns också på lättläst!
Fysiskt och psykiskt åldrande för personer med utvecklingsstörning var rubriken för Kent Thuresson som är överläkare på Sahlgrenska universitetssjukhuset. Han berättade bland annat att många har stora problem med diabetes.
Katarina Lindblad, socionom och musikterapeut, visade deltagarna med korta praktiska experiment hur vi blir berörda och berikade av musik. Musik är ett alternativt sätt att kommunicera.
– Ge musik till alla som vill ha kontakt – och vem vill inte det? Alla människor behöver kommunicera för att känna sig levande. Det är personalens ansvar att hålla dialogen vid liv.
Thomas Jansson, ordförande Riksförbundet FUB, avslutar i samtal med moderator Susanne Rolfner Suvanto med att fundera kring att vi behöver lära oss mycket nu när personer med utvecklingsstörning blir allt äldre.
Moderator Susanne Rolfner Suvanto avslutar med att berätta att hon utsetts till regeringens särskilda utredare för nationelll kvalitetsplan för äldreomsorgen. Hon har därför haft mycket nytta av dagen och hon kommer lyfta in personer med utvecklingsstörning redan från början.
FUB arrangerade konferensen i samarbete med Svenskt Demenscentrum, Äldrecentrum och Forum
Carpe.