Nyheter

Micael Kallins artikel om LSS har plockats upp av politiker och ledare i dagstidningar och lett till att felaktiga uppgifter sprids. 

– Kallin blandar riktiga siffror med manipulerade, på klassiskt manér när man vill sprida sin egen uppfattning, med skenbart goda underlag. Hans jämförelse med sin egen situation med handikappersättning känns inte ok. Det är inte jämförbart med de omfattande funktionsnedsättningar som krävs för att omfattas av LSS, säger Harald Strand, ordförande för Riksförbundet FUB.

Att Kallin i sin artikel helt utan underlag kan skriva ”…..en nära anhörig som kompenseras för utgifter som sällan förekommer” borde ha väckt en ansvarig utgivare? Hans hänvisning till Billums fuskutredning som ingen längre tror på – inte ens Försäkringskassan – är manipulativ. Att media och politiker fortfarande lyssnar är skrämmande.

Riksförbundet FUB ställer sig också frågande till Kallins utläggning om att stöd enligt LSS går att få utan att ha arbetat och betalat skatt. De flesta som omfattas av LSS har aldrig kunnat arbeta pga sina funktionsnedsättningar.

– Där finns dessutom en idé om ett tak i antal timmar, vilken faller på att lagen är individuell och att bara behov ska styra! Har någon fått för många timmar beror det på Försäkringskassan, kommenterar Harald Strand.

Kallins siffror i tabellen kommenterar Harald Strand så här: 

– Det är riktigt att Bengt Westerberg i propositionen prognoserade att 7000 skulle behöva LASS. Det handlade då om vuxna i arbetsför ålder. Sedan tillkom barn, ca 3000, och pensionärer, ca 3000. Det vill säga 7000 blev 13 000. Sedan har befolkningen i Sverige ökat med 18 procent sedan 1990 till idag. Det ger 1,18 gånger 13 000, totalt drygt 15 300 personer. Dessutom har fler fått diagnoser som ger rätt till LSS de senaste decennierna. Så verkligheten är snarare lägre än förväntat! 

Bengt Westerbergs prognos för totalt antal med LSS, 100 000 personer, har ännu inte uppnåtts. Med befolkningsökning skulle det idag vara ca 120 000. Idag har bara 88 000 personer LSS-insatser. 

– Som sakkunnig på finansen borde dylika prognosavvikelser varit vardagsmat?

– LSS är en lag värd att försvara i rättvisans namn, avslutar Harald Strand, förbundsordförande för Riksförbundet FUB. 

Bengt Westerberg ger idag ett utmärks svar på Micael Kallins inlägg: ​”Det ska självklart finnas skillnader i stöd till funktionshindrade”

Självbestämmande utan förutsättningar att själv bestämma

Debattartikel på www.altinget.se den 11 juli 2018

Självbestämmanderätt har i många gruppbostäder blivit ett instrument som används som ursäkt för att undandra sig omvårdnadsansvaret, skriver företrädare för Riksförbundet FUB.

Självbestämmande är en av de viktiga principerna i LSS. Självbestämmanderätt kan lätt misstolkas och har i många gruppbostäder blivit ett instrument att använda som en ursäkt för att undandra sig omvårdnadsansvaret enligt LSS. Juridiskt sett föreligger det inget självbestämmande eller samtycke om det inte är ett så kallat informerat självbestämmande eller samtycke. Detta innebär att personen som ska lämna ett samtycke har blivit informerad på ett för henne/honom tillgängligt sätt. Och att kontroll görs att hon/han har förstått konsekvenserna av sitt beslut, det vill säga, helt enkelt förstår vad hen säger ja till.

Manipulativ metod

Att som personal ställa en ledande fråga är en manipulativ metod att få det svar man vill ha. Man anstränger sig inte att motivera en person i en gruppbostad att äta hälsosamt och motionera. I stället frågar man personen om denna vill gå på promenad och nöjer sig med ett nej vilket leder till övervikt och andra hälsoproblem. Samma sak gäller vid fråga om mat, exempelvis om personen vill ha pizza och där ett ja-svar blir naturligt eftersom personen inte har kunskap och kan göra konsekvensanalyser av dålig kosthållning och helt enkelt gillar pizza.

Personen har inte blivit informerad om alternativ kost eller hellre fått mer hälsosamma alternativ på ett lättillgängligt sätt via exempelvis med alternativ kommunikation för att aktivt kunna vara med och ta ställning till vad man vill när alternativ finns. Personalen har inte ansträngt sig för att motiverat personen att äta och röra sig hälsosamt.

Inte rätt att försämra livssituation
Socialstyrelsen är tydlig med att man som offentligt anställd personal inte har rätt att medverka till att försämra livssituation, rent hälsomässigt, för människor. I sin vägledning gällande personal i LSS-verksamheter står det tydligt att personalen ska verka för en hälsosam livsstil för personer i en gruppbostad. Socialstyrelsen ställer sig vidare frågan hur långt det kan tänkas att självbestämmanderätten skall kunna tillämpas i relation till principen om att man inte får medverka till en allvarlig försämring av hälsotillståndet.

I allt socialt arbete ska man ta hänsyn till de etiska aspekterna som är integrerade i dessa yrken. De etiska problem som kan förekomma aktualiseras ofta i valsituationer. Det kan exempelvis innebära att LSS-personal måste välja mellan olika alternativ för att tillvarata omsorgstagarens intresse och rättigheter. Det kan inte sällan vara problematiskt att avgöra vad som är rätt eller fel. Det leder ibland till konflikter där begränsningar, när de etiska principerna att göra gott och att förebygga skada kan komma i strid med rätten till självbestämmande och integritet.

Inlärd hjälplöshet

Personer som har utvecklingsstörning kan ofta ha svårt att uttrycka sin vilja, även om personal kanske uppfattar att den gör detta genom svar på ledande frågor. Människor som är beroende av andra för att kunna leva sitt liv är alltid i viss mån utlämnade till dessa människors personliga tolkningar. Rutiner som utformas av dem som ger stöd kan bli fel. Rutiner som ska ge trygghet kan även leda till att människor inte tar egna initiativ eller inte ifrågasätter. Detta kallas för inlärd hjälplöshet. Personal som arbetar med personer som har funktionsnedsättning kan antingen ge det stöd som den enskilde vill ha och visa respekt för henne/honom eller ge det stöd som personalen anser vara bäst för individen.

Harald Strand, förbundsordförande Riksförbundet FUB
Nina Alander, förbundsjurist Riksförbundet FUB