Tillgången till utbildning är en mänsklig rättighet som ska omfatta alla. Trots att detta regleras i Funktionsrättskonventionen omfattas personer med utvecklingsstörning i mindre utsträckning av dessa rättigheter. Det begränsar deras möjligheter till eftergymnasial utbildning och vuxenutbildning.

I fråga om det livslånga lärandet har regeringen lyft fram den kommunala vuxenutbildningen som ett viktigt verktyg för att människor ska kunna växa och lära genom hela livet. Personer med en utvecklingsstörning har ofta sämre förutsättningar än andra vuxna att praktisera sina kunskaper och hålla dem vid liv. De erbjuds sällan kompetensutveckling på arbetsplatsen, har generellt ett lågt föreningsdeltagande, svårare att förkovra sig själva inom olika områden genom läsning av fack- och skönlitteratur, tidskrifter och dagstidningar.

För personer med utvecklingsstörning är vuxenutbildningen en viktig resurs för att få tillgång till ny kunskap, såväl som upprätthålla eller återfå kunskap. I vuxenutbildningens nuvarande uppdrag innefattas dock inte de sistnämnda delarna, d.v.s. att vidmakthålla eller återfå kunskap. På grund av dagens formuleringar i skollagen är det dessutom möjligt för huvudmän att stänga ute personer från särvux om huvudmannen bedömer att personen inte kan tillgodogöra sig utbildningen. Det drabbar vanligtvis de som läst ämnesområden i grundsärskolan och/eller det individuella programmet på gymnasiesärskolan, den så kallade träningsskolan. Ofta är det personer med måttlig/grav utvecklingsstörning och personer med flerfunktionsnedsättning. Vi kan inte nog poängtera vikten av att även dessa grupper måste ges möjlighet till ett livslångt lärande.

Skolinspektionen har tidigare riktad kritik mot utbildningen inom särvux med hänvisning till att den haft fokus på omsorg istället för utbildningens kunskapsuppdrag vilket påverkat kvalitén på utbildningar som erbjuds på särvux. All utbildning inom skolväsendet ska genomsyras av en hög kvalité där utbildningsuppdraget är i fokus. Utbildning ska enligt skollagen vara likvärdig, oavsett var i landet eleven befinner sig. Så ser det inte ut idag. Även särvux påverkas av den omfattande lärarbristen, inte minst när det gäller tillgången på speciallärare och specialpedagoger. För att stärka och försäkra kvalitén på utbildningen behövs stora satsningar inom vuxenutbildningen där verksamma lärare och pedagoger ges specialpedagogisk kompetens genom fortbildningar. Riksförbundet FUB menar att statsbidrag och annan finansiering behöver stärkas till studieplatser inom vuxenutbildning och folkhögskolan där en pedagogisk, social och fysisk tillgänglig läromiljö inkluderar alla elever.

Vidare anser Riksförbundet FUB att det är av yttersta vikt att de olika förutsättningar som tjejer och killar möter efter gymnasiesärskolan måste uppmärksammas. Riksförbundet FUB:s ståndpunkt är att en individs kön inte ska begränsa dennes möjligheter eller förutsättningar i livet, exempelvis möjligheten att testa på ett avlönat arbete eller få tillgång till nödvändiga insatser. Kopplingen mellan gymnasiesärskola, vuxenutbildning och arbetsmarknad är idag alldeles för svag och FUB ställer sig positiva till att även den aspekten nu utreds. Det har visat sig finnas både organisatoriska och strukturella brister som försvårar för personer med utvecklingsstörning att komma ut på arbetsmarknaden. Arbetsstärkande åtgärder skulle därmed behöva ske på olika nivåer parallellt. Dagens åtgärder fokuserar dessvärre på individen, och bara ett fåtal har fokus på strukturerna. 

Se bilaga.