Nyheter

 

Biljettpriser 

Beställa – så går det till

Viktiga kontakter

 

Representanter ur utbildningskommittén och ansvarig tjänsteman för utbildningsfrågor, ombudsman Anna Gabrielsson, har under mars månad vid ett par tillfällen träffat ledamöter i Utbildningsutskottet. Vi har då varit inbjudna av Betty Malmberg (M) och Håkan Bergman (S) vilka båda också deltog i vårt seminarium i Almedalen sommaren 2014.

Vid dessa möten har vi tagit upp följande frågor, rätten att få fyra år i studier gymnasiesärskolan även under längre tids sjukdom, förekomsten av tvångsåtgärder i skolan, att eleven har rätt att utveckla en egen kommunikation och rätt att välja grundskola eller grundsärskola.

Ledamöterna visade intresse för alla frågor och flera var även påtagligt intresserade av att försöka hitta lösningar på våra frågor. Dock var både vi och de införstådda med att det tar tid att förändra, men vi upplevde ändå en öppenhet hos de flesta. Frågan om rätten att få kompensera sin sjukdomstid i gymnasiesärskolan är för var föremål för längre och konstruktiva diskussioner där vi hoppas att det kommer att ske en förändring. 

Idag får inte elever i gymnasiesärskolan som i samband med längre frånvaro, oftast pga av sjukdom, kompensera den tid som går förlorad. För elever i gymnasiesärskolan och framförallt inom det individuella programmet är det inte ovanligt att eleverna har längre sjukdomsperioder, exempelvis vid mer omfattande operationer, som medför att de inte har möjlighet att klara av att delta i undervisningen. Idag innebär det att den elev som är borta från skolan en längre tid inte har lagstadgad rätt att kompenseras för den tiden.

Det finns idag möjlighet för elever i gymnasieskolan att ta ledigt för studier utomlands och när de återvänder kan de läsa in det gymnasieår som de var frånvarande (Skollagen 16:40). Vi vill att motsvarande rätt ska gälla elever i gymnasiesärskolan. Är eleven frånvarande en termin eller mer pga av sjukdom eller studier i annat land ska eleven ha rätt att läsa in den undervisningstiden. Idag kan huvudmannen bevilja ytterligare tid i skolan vid sjukdom men det är upp till den enskilda huvudmannen, Riksförbundet FUB vill att denna möjlighet ska lagstadgas. Rätten för en elev på gymnasiesärskolan måste vara densamma som för en elev i gymnasieskolan.

Läs mer om vad FUB tycker om gymnasiesärskolan i svar på Remiss av allmänna råd med kommentar om mottagande i grundsärskolan och gymnasiesärskolan. 

Läs mer om hur FUB ser på stödet i skolan i svar på remissen om Skolverkets allmänna råd. 

FUB:s policy skola och utbildning 

Magnus började föreläsningen med att ge en historisk tillbakablick på hur det sett ut i samhället när det gäller människors syn på personer med funktionsnedsättning.

Det kom en ny handikappideologi  på 1970-talet där man pratade om Normaliseringsprincip – Rätt till likvärdiga levnadsvillkor samt Integreringsprincipen – Leva tillsammans med andra. Tanken var god men det blev inte riktigt som det var tänkt.

Vilhelm Ekeenstam, Hedersdoktor vid Lunds universitet talar om vad som är Lagom för funktionshindrade? Människor med funktionshinder får nöja sig med det som andra bedömer är ”lagom för funktionshindrade”. Det är alltid en lägre nivå än än icke-funktionshindrade. 

I forskningen har man också titta på utvecklingen ur Genusperspektiv och där kan man konstatera att det är skillnad på män och kvinnor. Kvinnor har betydligt svårare att hävda sig på alla plan. Män får mer stöd och hjälp än vad kvinnor får.

När det gäller Integrering så är tid, kunskap, attityder/vilja och personligt engagemang viktigt.

Individualisering har lett till skillnader i bedömningar och olikheter i kommunerna. Här är det viktigt med starka företrädare.

Vad gäller kunskap och komptens så ligger Sverige väldigt långt efter många andra länder. I Svergie ställer man inga krav på utbildad personal. Här är ett område att jobba vidare på.

Forskningen visar också på att fler personer får diagnoser idag och det beror till stor del på att det krävs en diagnos för att få det stöd och hjälp som man har rätt till. Det kan ge positiva effekter på kort sikt men kan bli negativt i en förlängning.

En studie pågår där man tittar på 12 256 f.d särskoleelever och hur det sett ut efter att de kommit ut i vuxenlivet. Studien fortsätter och man gräver djupare på viss områden.

På senare år har det bildats olika föreningar där personer med funktionshinder vill göra sig hörda. Dessa är oehört viktiga. Att själva synas och höras och kräva att vara delaktiga ger bra effekt. Där har vi Hallandsklippan, Laxringen, Guldfiskarna och Solstrålarna som goda exempel här i Halland.

Magnus menar att vi står inför många och stora utmaningar men framtiden ser ändå hoppfull ut men förändring kommer att ta tid.

Tills sist avslutade Magnus med ett kinesiskt ordspråk. ”Många små saker som görs av många små människor på många små platser kan förändra världens ansikte”