Nyheter

Målet om att den enskilde får möjlighet att leva som andra bygger på den så kallade Normaliseringsprincipen, som lanserades av FUB:s första ombudsman Bengt Nirje på 1960-talet. Då bodde de flesta med intellektuell funktionsnedsättning på institution och levde definitivt inte som övriga befolkningen.

De första tre punkterna i Normaliseringsprincipen handlar om:

• Rätten till en normal dygnsrytm, som inte avviker från det normala när det gäller att stiga upp, arbete och att gå och lägga sig.
• Rätten till en normal veckorytm, dvs. de flesta människor bor på ett ställe och arbetar på ett annat.
• Rätten till en normal årsrytm, dvs. att få uppleva helger och högtider, att ha semester och att kunna resa.

Socialstyrelsen skriver i rapporten Kompetens i LSS-boenden (2021) att kompetensen hos baspersonal inom LSS ofta brister när det gäller ”regelverket på socialtjänstens område, inklusive LSS.”

Riksförbundet FUB anser att kunskap om vad det innebär att ge stöd och service enligt LSS är helt avgörande för att kunna utföra arbetet med kvalitet. Till detta hör att känna till målet med LSS och vad det innebär.

Barn med intellektuell funktionsnedsättning är beroende av föräldrarnas stöd i flera situationer och under betydligt längre tid än barn utan funktionsnedsättning. Av föräldrarna krävs mycket i form av tid, ork, initiativtagande, kunskap och samordning av olika insatser runt barnet.

Eftersom även LSS-insatsen korttidstillsyn (tillsyn före och efter skoldagen och under lov) har minskat under en följd av år och insatsen avlösarservice i hemmet beviljas på en låg nivå, om än något ökande, efterlyser Riksförbundet FUB en analys på nationell nivå av konsekvenserna av det minskade stödet för familjer som har barn med funktionsnedsättning.

För barn och ungdomar med omfattande funktionsnedsättning ger korttidsvistelse möjlighet till miljöombyte, delaktighet och självständighet och bidrar till en successiv frigörelse från föräldrarna. För de anhöriga handlar det om avlösning och möjlighet till avkoppling. Det innebär även en möjlighet för föräldrarna att ägna sig åt övriga barn i familjen.

Mellan 2010 och 2021 har insatsen korttidsvistelse minskat med 12 procent, Socialstyrelsens register. Samtidigt har befolkningen under samma period ökat med 10 procent (SCB). Begränsande kommunala riktlinjer och rättspraxis som både begränsar möjligheten att få insatserna och inflytandet över utformningen, dvs. när barnet får vara på korttids, kan vara en trolig förklaring till minskningarna.

Tjat kan löna sig. FUB och funktionsrättsrörelsen har kämpat för att personer med IF ska få bättre ekonomi länge, och i höstas bestämde riksdagen att sjukersättning och aktivitetsersättningen, och bostadstillägget, ska höjas.

Tyvärr blev en konsekvens att många personer själva måste betala hela eller delar av arvodet till god man och förvaltare. Det finns också en risk att vissa personer får höjda avgifter för stöd enligt socialtjänstlagen.

FUB har skrivit till socialförsäkringsminister Ardalan Shekarabi (S) om det här.

FUB har också länge, genom skrivelser, uttalanden och remissvar, påpekat att det ekonomiska systemet är svåröverskådligt och osammanhängande.

Nu behöver staten se över helheten och skapa långsiktig ekonomisk trygghet för personer med sjuk- och aktivitetsersättning. Annars kan vi inte påstå att Sverige uppfyller sina åtaganden enligt Funktionsrättskonventionen och Agenda 2030 att förhindra fattigdom för personer med intellektuell funktionsnedsättning.

På kort sikt kräver FUB följande förändringar:

• Sjuk- och aktivitetsersättningen ska indexeras för att följa löneutvecklingen.
• Nya regler för bostadstillägget så att även personer med intellektuell funktionsnedsättning kan spara och ha en buffert.
• Höjd gräns för när en person själv ska betala arvodet till sin gode man eller förvaltare.

Socialstyrelsen skriver i rapporten Kompetens i LSS-boenden (2021) att en närvarande chef och rätt bemanning är viktiga aspekter för kvalitet i en bostad enligt LSS. Ett närvarande ledarskap försvåras när enhetschefen har ansvar för flera verksamheter.

Människor som bor i en bostad enligt LSS ska garanteras goda levnadsvillkor (7 § LSS), vilket är kvalitetsnivån för insatser enligt LSS.

Men FUB:s medlemmar vittnar om att det i många kommuner är stor omsättning på personal och chefer i gruppbostäder och servicebostäder.

Alltför ofta brister också personalens kompetens. Ständigt ny personal och nya chefer kan leda till ökad otrygghet och oro hos de boende och deras anhöriga.

Kunskap om de boende, deras intressen och olika förutsättningar och behov av stöd hinner knappt byggas upp innan personalen slutar.

Personer med intellektuell funktionsnedsättning eller autism tvingas gång på gång relatera till ny personal och nya rutiner. Enhetscheferna har dessutom ofta ansvar för flera LSS-verksamheter och hinner därför alltför sällan vara på plats för att arbetsleda personalen i LSS-bostaden.

Riksförbundet FUB anser att en enhetschef ska ha ansvar för högst två verksamheter. Vi vill också att Socialstyrelsens allmänna råd om baspersonalens kunskap ersätts med tvingande föreskrifter, så att kompetensnivån kan höjas på sikt. Personalgruppens storlek måste vara anpassad efter de boendes behov av stöd.

Det är första gången FUB genomför en skolenkät.

– Jag får ofta samtal ifrån medlemmar där föräldrar beskriver att deras barn möts av låga förväntningar och berättelser hur föräldrarna får kämpa för att deras barn ska få det stöd de behöver för att klara av skolan, säger Robert Öberg. Vi hoppas genom enkäten fånga upp föräldrarnas attityder och känslor för hur skolan fungerar för deras barn.

Klicka här för att komma till enkäten.

Att fysisk aktivitet påverkar vår hälsa positivt och bidrar till ett ökat välbefinnande är ingen nyhet. Fysisk aktivitet kan tillsammans med hälsosamma matvanor förebygga ohälsa som bl.a. hjärt- och kärlsjukdomar, typ 2-diabetes, fetma och psykisk ohälsa.

Enligt Folkhälsomyndighetens riktlinjer för fysisk aktivitet och stillasittande bör vuxna ägna sig åt pulshöjande fysisk aktivitet i minst 150 – 300 minuter per vecka. Men Folkhälsomyndigheten konstaterar att hindren för fysisk aktivitet är särskilt stora för personer med intellektuell funktionsnedsättning (IF), som har stöd enligt LSS. Enligt Folkhälsomyndigheten uppnår endast 9 procent av personer med IF den rekommenderade mängden fysisk aktivitet. De är dessutom mer stillasittande än befolkningen i övrigt.

Förutom att det inte finns tillräckligt med personal och kunskap, kan även annat påverka, som att personer med IF nekas LSS-insatsen ledsagning eller inte har råd att köpa ett träningskort.

Sedan 2014 har FUB årligen uppdaterat som beskriver den ekonomiska situationen för personer med intellektuell funktionsnedsättning (IF).

Innehållet i rapporten ”Fångad i fattigdom?” har utvecklats genom åren – den har getts ut sedan 2014 – men slutsatsen fortsätter vara densamma: De statliga ersättningarna är inte anpassade till den ekonomiska verkligheten.

”Konsekvensen blir en ofta livslång fattigdom och därigenom bristande delaktighet i samhället”, skriver FUB:s förbundsordförande Anders Lago i förordet.

FUB och funktionsrättsrörelsen nådde en framgång i kampen för ekonomisk jämlikhet för personer med IF när riksdagen i höstas fattade beslut om att höja både sjuk- och aktivitetsersättningen och bostadstillägget, samtidigt som skatten på ersättningarna sänktes.

Men tyvärr kommer stora delar av den ökning av disponibel inkomst som riksdagen avsåg, att i stället hamna hos kommunerna. Detta eftersom många kommer behöva betala hela eller delar av arvodet till god man och förvaltare. Det finns också en risk att enskilda får höjda avgifter för kommunala insatser enligt socialtjänstlagen.

På kort sikt kräver FUB följande förändringar:

• Sjuk- och aktivitetsersättningen ska indexeras för att följa löneutvecklingen
• Nya regler för bostadstillägget så att även personer med IF kan spara och ha en buffert
• Höjd gräns för när en person själv ska betala arvodet till sin gode man eller förvaltare

På lång sikt behövs ett helhetsgrepp om ekonomin för personer med funktionsnedsättning, för att Sverige ska uppfylla sina åtaganden enligt Funktionsrättskonventionen och Agenda 2030 om att förhindra fattigdom. FUB har länge påpekat att det ekonomiska systemet är svåröverskådligt och osammanhängande. Statliga utredningar har sett över specifika frågor, men utan en helhetsöversyn skapas inte ekonomisk trygghet för personer med IF.

– Det är ytterst allvarligt att så många kommuner struntat i att ta fram en kontinuitetsplan – en plan B – för sina LSS-bostäder, säger Riksförbundet FUB:s ordförande Anders Lago. Det är extra anmärkningsvärt eftersom vi har haft en pågående kris i form av en pandemi under två års tid.

Det ska även finnas evakueringsplaner i kommunerna för särskilt sårbara grupper. Även dessa planer saknas i hälften av kommunerna.

– Det är skrämmande att denna beredskap inte finns för samhällsviktig verksamhet, säger Christina Heilborn, FUB:s förbundssekreterare. Kommunerna har ett ansvar att säkerställa att personer som bor i LSS-bostad får den hjälp och det stöd de behöver vid en allvarlig händelse eller kris.